De flesta av mina vänner vet hur klantig jag är.
Jag är en person som bränner mig på ugnen, strykjärnet, snubblar på absolut ingenting och allt annat som faktiskt kan hända en människa med otur.
Söndag var just en sådan dag. Efter tre timmars sömn var det dag för jobb. Jobb innebär att cykla omkring hos våra älskade gamlingar och göra frukost, klä på dem och sånt där skit(hemtjänsten för er som inte kunde gissa ut det).
Men nu till saken, jag cyklar runt där i godan tro och vilar ögonen kanske aningen för länge. Helt plödsligt ligger jag på marken och det gör ont. Massa ont. SJÄLKLART har jag somnat till och vält med cykeln. Japp, sånt kan faktiskt hända. Det är viktigt att tillägga att detta har hänt innan, fast då somnade jag på toaletten och trillade av sittsen.
Så nu sitter jag här med blåmärken och tycker allmänt synd om mig själv. Ibland måste man få göra det. Det finns två citat som passar bra in i sådanna här sammanhang:
"Varför ska jag ha tur när jag kan ha otur." och "Det är svårt när det är jobbigt." Första citat sagt av mig och Camilla och det andra av en anonym person.
Innan jag avslutar detta patetiska inlägg vill jag bara säga Grattis till Kristin för den grymma tentan, sen grattis till mig för att jag är jag :P
Ha en fin kväll människor,
Slick på kinden från er favoritpralin Lisa
22 okt 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
ja man får tycka synd om sig själv ibland... men du tycker alltid synd om dig :P
Skicka en kommentar